Det sägs att det franska uttrycket ”väggar har öron” härstammar från Katarina av Medicis tid. För att inte missa något av hovets skvaller ska den franska änkedrottningen ha installerat ett raffinerat rörsystem i Louvrens väggar, som lät henne lyssna in i slutna rum. Historien förtäljer inte om detta också gällde den kungliga lantidyllen Chenonceaux, det franska renässansslott som nu i över 500 år har hyst idel ädel fransk adel. Det lär knappast ha saknats samtal att tjuvlyssna på.
Sedan tidigt 1500-tal vilar slottet invid floden Chen, inbäddat i Loiredalens grönska. Slottsbyggnadens mest spektakulära del – en flygel uppförd av just Katarina av Medici – sträcker sig över flodens strömmar.
1956 fick den belgisk-franska författaren Marguerite Yourcenar en artikelförfrågan från ett amerikanskt magasin om Chenonceaux. Redaktören tänkte sig något romantiskt och turistvänligt om slottets historia. Yourcenar blev intresserad och gick till arkiven. Väl där upptäckte hon att historien inte alls var så romantisk som ryktet gjort gällande. Snarare var slottets historia fylld av hänsynslösa maktstrider, skandalösa fester och sorgeflor.