Landet som icke är

Landet som icke är är en postum diktsamling, samt namnet på en känd dikt i samlingen, av den finlandssvenska poeten Edith Södergran. Boken redigerades av författarens vän Hagar Olsson och gavs ut 1925, två år efter Södergrans död. Södergran, som räknas som en av de mest betydelsefulla pionjärerna inom den litterära modernismen på svenska, präglades starkt av att ha insjuknat i tuberkulos vid sexton års ålder. Den aktuella dikten speglar i hög grad hennes personliga erfarenheter, hennes svåra sjukdomstid och en påtaglig längtan efter döden och förlossning från livets tunga bekymmer.

Själva dikten är skriven i en berättande jag-form utan bunden form eller rim, vilket ger texten ett sammanhängande, fritt flöde. Genom ett symbolspråk och flitigt bruk av besjälningar – som när månen berättar i silverne runor – beskriver diktjaget en harmonisk övergång från jordelivets lidande till dödens rike. Det är i detta "land som icke är" som diktjaget slutligen finner ro, befrielse från sina jordiska bojor och återförenas med en tidigare förlorad älskare i en fridfull tillvaro.

När diktsamlingen publicerades togs den emot väl av dåtidens kritiker, däribland Olof Enckell på Hufvudstadsbladet, som beskrev verket som en stark och koncentrerad avslutning på Södergrans litterära karriär. Kritiken lyfte fram hur hennes poesi rört sig från en ungdomlig längtan till kosmiska visioner, för att i de sista dikterna landa i ett mer stilla uttryck präglat av hemkomst. Trots att Södergran ofta var missförstådd av sin samtid, befäste denna sista samling hennes roll som en av modernismens mest gåtfulla och kraftfulla röster.