Ferlin, Nils

Nils Johan Einar Ferlin (1898–1961) var en av Sveriges mest folkkära och framstående poeter. Han föddes i Karlstad, växte upp i Filipstad och kom senare att bli den absoluta förgrundsgestalten bland de så kallade Klarabohemerna – en grupp fattiga diktare, journalister och konstnärer som under 1900-talets första hälft höll till i Klarakvarteren i Stockholm. Viktiga punkter om hans liv och verk: Författarskap: Ferlin debuterade i bokform 1930 med En döddansares visor, tätt följd av Barfotabarn (1933) och Goggles (1938). Hans dikter balanserar ofta mellan melankoli och humor, och bär på ett starkt socialt patos och existentiella funderingar. Under sin livstid sålde han över 300 000 diktsamlingar. Tonsättningar: Många av Ferlins dikter har tonsatts och blivit mycket populära visor, däribland En valsmelodi, När skönheten kom till byn och Får jag lämna några blommor. Bakgrund och privatliv: Före sitt stora genombrott som poet arbetade han bland annat som skådespelare i ett resande teatersällskap samt som textförfattare till revyer. År 1945 lämnade han bohemlivet i Stockholm, gifte sig med Henny Lönnqvist och bosatte sig i Roslagen. Utmärkelser: Han tilldelades flera av Sveriges mest prestigefyllda litterära priser, däribland Gustaf Frödings stipendium, De Nios Stora Pris och Svenska Akademiens Bellmanpris. Ferlin dog i Uppsala 1961 och är begravd på Bromma kyrkogård. Hans arv lever vidare bland annat genom Nils Ferlin-Sällskapet och flera offentliga statyer uppförda till hans minne.