Lagerlöf, Selma

Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf ([ˈsɛ̂lːma ˈlɑ̂ːɡɛˌɭøːv] ⓘ), född den 20 november 1858 på Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmlands län, död 16 mars 1940 på Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmlands län, var en svensk författare. Lagerlöfs debutroman, Gösta Berlings saga, gavs ut 1891, och läseboken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1906–1907. Hennes författarskap utgår från en värmländsk litterär tradition med muntliga sagor. Lagerlöf var den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset i litteratur, 1909. Hon var även den första kvinnan i Svenska Akademien, och en av ursprungsledamöterna i Samfundet De Nio, samt ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Även om Lagerlöf förknippas med Mårbacka, bodde och verkade hon i Falun under många år, och det var där hon skrev några av sina främsta verk. Under flera år bodde hon även i Landskrona, där hon var yrkesverksam lärarinna. Lagerlöf prydde den svenska tjugokronorssedeln från 1991 till 2016. Och på Dalarnas museum i Falun finns ett Selma Lagerlöfs bibliotek och arbetsrum bevarat med inventarier, i det så kallade Selma Lagerlöf-rummet. Gården Mårbacka utanför Sunne, som hon själv drev som jordbruk, har genom Lagerlöfs testamente efter hennes död blivit till ett museum som förvaltar hennes minne och erbjuder guidade visningar av boningshuset. Vidare har hon återkommande varit föremål för skildringar, som i dramaserien Selma (2008) och dokumentärserien Selma Lagerlöf (2022).